Stefan Andersson - Visan om Metta Fock lyrics

Det var sommaren då himlen brann Uti Trävattna f*gra land Då Charlotta och Abraham Gav upp andan och försvann Rykten gick det var hustruns hand Som förgiftade barn och man Kanske hon vill bekänna allt Uti fästningens mörka valv På kommendantshusets vind går en kvinna omkring Hon dansar i skepnad av skugga och vind, när hon sjunger Om det där som hon drömmer Att någon på jorden skall ge henne ro Att någon nu levande skall henne tro Att hon sörjer den sanning vi döljer Glöm inte mig, glöm inte bort mig Glöm inte mig, glöm inte bort mig Hon fick med sig en silvertråd Att brodera ett brev om nåd Adresserat till konungen Han som rår över sanningen Inte trodde han hennes ord Metta Fock blev nu bränd för mord I november på f*gredsmon Det var hösten då himlen dog På kommendantshusets vind går en kvinna omkring Hon dansar i skepnad av skugga och vind