Staffan Hellstrand - Romeo I Stocksund lyrics

Fönstret är öppet, man kan höra alla beats Det är så det är tänkt att dom ska hitta hit Därute är det vinter, härinne tar den s*ut Ändå sitter hon i fönstret och bara tittar ut Tomteblossen vandrar ifrån mun till mun Hon twistar den där spliffen, hennes ögon blir en brunn Som vill möta det där vackra, det oväntade vilda Och dom där svarta svarta ögonen som är så obegripligt milda Här kommer gänget ifrån Flempan, alla stjärnorna från Söder Dom har tagit Roslagsbanan upp till ofattbara höjder Varje gatsten, varje träd, varje infart, varje vinthund Skriker: Stick tillbaka, ni hör inte hemma i Stocksund Dom möttes i stan, dom kom och dansade på lava Dom måste känna det igen, dom måste ha det där tillbaka Hon och han i kylan den där vintern i det svarta Och gatljusen som blinkar på den tysta tomma plattan Stockholm sjöng... Nu öppnar hon dörren till den vackra vita villan Hon drar honom i armen det finns ingen tid att spilla Han säger: Abow, här skulle hela släkten kunna bo Hon drar upp honom till sitt rum och hon skiter i vad folk tror Nästa morgon så flyger dom till Kungsan och vandrar Inga hus, inga människor, inga skuggor, inga andra Men två bleka gråa ögon råkar se dom under linden När dom kysser sönder varandra i den kalla vintervinden Och Stockholm sjunger Jag hörde det på radion Hennes lillebrorsa skriker: Jävla blåsta negerhora Hennes mamma viskar: Älskling sk**naderna blir för stora Hennes pappa håller föredrag om skilda kulturer Ni är som olika arter, älskling - se bara på djuren Det är kris i släkten - att den flickan bara vågar Men nu ska hon till collage - pappa drar i alla trådar Hon ska bli all white suburbian, där dom vet hur man gör För att hålla allting på plats från det man föds till man dör Stockholm sjunger, Stockholm sjunger.. Fyra ögon blinkar upp mot stjärnorna på himlen Dom vet att det som brinner är större än det som inte brinner Dom känner pulsarna bulta tvärs igenom denna stan Och att hela Stockholm sjunger sådär jävla underbart April, april - häggen står i tidig blom Hon sitter på plats 50 men plats 51 är tom Han står på Stockholm Syd, plötsligt hör han rälsen sjunga Han ser henne i fönstret och vet att tåg blev gjorda för dom unga Stockholm sjunger, Stockholm sjunger, jag hörde det på radion farväl, farväl