Vad jag ryser när allt blivit stilla och lugnt
Och det enda som vittnar om ljus
Är dom lampor som tänds i de ensammas rum
Där man längtar i grå små hus
Det finns dom som har bott här i hela sitt liv
Och dom verkar vara nöjda med det
Andra siktar mot stjärnor och paradis
Men som kraschar när solen gått ner
Här vid gränsen mellan tystnad och liv
Vid gränsen rullar tågen förbi
Vid gränsen finns himlen i tempel av glas
Vad man kämpar och döljer och spelar ett spel
För att ingen ska se hur det är
Varken gott eller ont, varken rätt eller fel
Varken paradis eller misär
Jag önskar att nån kunde komma hit ut
Och drog med sig en stor karneval
Ma**a clowner och tält, karuseller och djur
Men sånt vill nog ingen här ha
Vid gränsen mellan landsort och stad
Vid gränsen bland mammor och barn
Vid gränsen går flaskor och drömmar i kras
Här vid gränsen mellan tystnad och liv
Vid gränsen rullar tågen förbi
Vid gränsen finns himlen i tempel av glas
Här vid gränsen mellan landsort och stad
Vid gränsen bland mammor och barn
Vid gränsen går flaskor och drömmar i kras