Hans han är chaufför och han bor på vår gata
Tillsammans med Hermann och en brandgul katt
Vi satt förra veckan hos Hans och prata'
Om vädret och fotboll och kyrkoskatt
Det knacka' på dörren och in klev Sverker
Den enögde grannen med ett trasigt liv
Då ropade Hermann, som ju alltid märker
När en fara hotar: "Han har en riktig kniv!"
Sverker hade nå't galet i blicken
Det rann ur hans mun och han verka' besatt
Han likna' en rasande tiger på pricken
När han högg våldsamt mot pojkarnas katt
"s*uta", skrek Hans, "lägg undan kniven
Innan du skadar både dig och oss"
Hermann, som fångade katten, blev riven
Och såren på armen de blödde ymnigt förstås
Vi kände varandra, Hans och jag
Långt innan, denna förskräckliga dag
Dom var mina vänner, både dag och natt
Hans, Hermann och hans brandgula katt
Nu kom Valborg Andersson in på scen
Sa till mig och Hans, chauffören: "Stå still"
Sen sparka' hon Sverker rakt över benen
Han tappade kniven, föll, och låg still
Så tog hon Hermann och katten till köket
Och lade ett plåster på Hermanns sår
Hon sa till oss alla: "Tack för besöket
Det var roligt att ses, nu är det jag som går"
Hon lämnade oss med ett litet bekymmer
Den enögde grannen låg kvar på vårt golv
"Vi låser", sa Hermann, "så han inte rymmer"
"Tyvärr", sa Hans, "mitt lås saknar kolv"
Vi resonerade fram och tillbaka
Vad skulle vi göra åt saken, och hur
"Vi ringer polisen ,det är det enda raka"
Sa Hans, chauffören, och lyfte upp sin lur
Vi kände varandra, Hans och jag
Långt innan, denna förskräckliga dag
Dom var mina vänner, både dag och natt
Hans, Hermann och hans brandgula katt
Han ringde polis med en näsduk för luren
Och en dialekt av främmande sort
Sen sa han "Om vi vill undvika buren
Så bör vi försvinna nånstans långt bort"
Utan en blick på nån av dom andra
Gick, nej sprang, jag ända hem
Vi träffade aldrig mera varandra
Och klockan hade blivit kvart över fem
Vi kände varandra, Hans och jag
Långt innan, denna förskräckliga dag
Dom var mina vänner, både dag och natt
Hans, Hermann och hans brandgula katt
Vi kände varandra, Hans och jag
Långt innan, denna förskräckliga dag
Dom var mina vänner, både dag och natt
Hans, Hermann och hans brandgula katt