En vacker kväll, det var i maj.
Jag vandrade i månens sken.
Stofferad i en ny kavaj,
i nämnda månes nämnda sken.
Såg jag då en f*ger mö.
I hjärtat grodde hoppets frö.
Jag hittar aldrig en sån tjej.
Det är jag säker på tyvärr.
I minnet finns ditt konterfej,
som ett outplånligt ärr.
En stjärna föll, jag såg din blick.
Jag kände att en projektil,
från amors båge träffat prick.
Blässerad utav denna pil,
skrek jag likt en stungen gris.
Du sprang din väg, naturligtvis.
Jag hittar aldrig en sån tjej.
Det är jag säker på tyvärr.
I minnet finns ditt konterfej,
som ett outplånligt ärr.
Du sprang din väg. Jag vet ej vart.
Jag tog mig hem i motig vind.
Bedrövad till min enkla kvart.
Av tårar var jag nästan blind.
Där gick så i månens sken,
en blek figur på svaga ben.
Jag hittar aldrig en sån tjej.
Det är jag säker på tyvärr.
I minnet finns ditt konterfej,
som ett outplånligt ärr.