Den känsla jag ärfde af fäder,
som hungrat och lidit som jag,
den följdes af trasiga kläder
och växte af hunger och slag.
Mitt hat är som glödande lågor,
som välla sig fram ur en graf.
Det sjuder som fräsande vågor,
på stormande, brusande haf.
Och hatet, det faller och stiger
så vildt som en brusande flod,
och till mods jag är som en tiger,
som dricker af ångande blod.
Det sätter i knutna handen
min stålgråa blänkande knif;
det rifver, det sliter i banden
och kräver tyrannernas lif.
Mitt hat, det vill ständigt föröda
och aldrig det skänker mig frid;
det bjuder mig ständigt att döda
i rasande, ursinnig strid.
Men hatet, det vill mig förbanna
för feghet och bristande mod,
när fegheten skrämt mig att stanna
i stormen mot guldkalfvens stod.