Murarna jag byggt med blod och svett är mina Sångerna här i från min trånga cell är dina Vi såg havet koka, men min längtan kyler ner Jag ser ibland tillbaka fast jag vet att det är fel Och vi såg hur drömmarna blev till Vi såg hur våra spöken alltid skramla som de vill Och jag önskar ibland att jag var stark Jag önskar ganska ofta att jag står på stadig mark Du sa ett steg mot mitten för det blåste mindre där Låt vinden få nafsa bäst den vill, vi stannar här Sen kom sanningen in på banan, du har mer mod än man anar Jag vet vad du vill ha av mig, jag vet inte vem du är Och vi såg hur drömmarna blev till Vi såg hur våra spöken alltid skramla som de vill Och jag önskar ibland att jag var stark Jag önskar ganska ofta att jag står på stadig mark Ett rop i blindo, kan jag lova nåt' igen?
För varje gång jag sviker blir jag lite mindre värd Ett stopp för din skull, avgrunden är här Vi följde alla linjen mot vårt sista kap farväl Och du sa vi skulle aldrig funka, sa jag skulle vara som en vän Mellan raderna så lyser det igenom vem du är Jag blev sjunde-back och bänkad Du såg mig som ett skäl Att hitta tillbaks till känslan av att lämna kap farväl Och jag sa jag skulle aldrig s*uta, sa jag skulle alltid va beredd Men nu växer nåt' bland rötterna, nåt' ingen ska få se Kommer aldrig låta lågorna vinna över min själ Vi har nått den sista udden, vi har nått vårt kap farväl Åh, så duktigt som synden sjunker vi Jag kan bara andras i flyktens raseri Mitt hjärta fick plikta med sitt liv Men det är okej, för du var värd allting Jag höll, jag höll, jag höll