Det glittrar så gnistrande vackert i ån
Det kvittrar så lustigt i furen
Här ligger jag lat som en bortskämd son
I knät på min moder naturen.
Det sjunger och doftar och lyser och ler
Från jorden och himlen och allt jag ser
Det är, som om vinden ett budskap mig bär
Om lyckliga dagar, som randas
Mitt blod är i oro, jag tror jag är kär -
I vem? - i allt, som andas
Jag ville, att himlens och jordens allt
Låg tätt vid mitt hjärta i kvinnogestalt.