Tjenare Holmström, hur är det fatt Fan vad du verkar moloken Sa jag en söndag när jag såg hur han satt Utanför verkstan o höll sig för skratt Satt där o tog sig en rök Jodu, sa Holmström, sen häromdan Har missmodet haft mig på kroken Sen vi fick finfrämmande ifrån stan Sen dess har det skitit sig på hemmaplan Sen dom kungliga kom på besök När dom kungliga kommer på sin odysse Tar Kerstin fram danska porslinet Den förlorade sonen har ny BMW O den fina o foträta frun följer me Så nu jävlar ska det stås på tå Fiskpinnar, falukorv o fläskkotlett Pa**ar inte det medhavda vinet Så han fixar till hälleflundra på spett Och hon gör nåt märkvärdigt till efterrätt O till kaffet har han med cointreau Hon pratar om länder dit vi borde ha rest Hon tipsar om teater och kläder Hon berättar om böcker vi borde ha läst Om viner och om surdegar som hon har jäst O Kerstin hon nickar o ler Själv blir jag trotsig o barnslig o tvär
Jag rapar o jag släpper väder Jag gör mig dummare än vad jag är Jag blir billig o bonnig o plump o vulgär O trampar i alla klaver Kerstin blir sur o förbannad på mej O fjäskar för förlorade sonen Frågar om resan han gjort till Bombay Om sanningen bakom allt tidningsståhej Om stämningen inom partit När han frågar om verkstan och om hur jag mår Ja då ringer mobiltelefonen Han svarar o hoppas att jag nog förstår Att det är viktiga saker som försiggår Så jag släppte en brak o gick hit Där satt vi vid verkstan Holmström o ja Satt o lät tystnaden tala s*utligen reste sig Holmström o sa Det mesta är skit men vädret är bra Och bäcken är full av forell Snart stod vi vid bäcken o teg med varann Alla ord kändes alltför ban*la Där stod vi o bäcken den porla o rann Forellen var villig o präktig o grann O Holmströms bekymrade rynkor försvann Till sist sa Holmström, -Jag tror nog minsann Att jag står för middan ikväll