Utan sömn i evig tid, under iskall vintermåne
Utan värme i denna kropp jag bär
Mitt väsen vittrar sönder
I jakt på levande kött
Jag förnimmer en bättre tid
Som fanns före alltig dött
En tid då skogen vacker var
Natur och man i harmoni
Men vi äro evigt dömda till
Existens, från lycka och syfte fri
Evigt levande, evigt död