Allan Edwall - Förhoppning lyrics

Det mesta blir väl inte som man tänkt sig och ingen annan kan man skylla på och baken har man bakåt fast man vänt sig. Och knappast blir det nå bättre. Och läser man om sådant som står skrivet om människor som handlat fint och stort då verkar livet ens tillspillogivet och knappast blir det nå bättre. Jag haver slösat bort mitt enda liv på snus och kvinnfolk och travet och spriten har jag haft som tidsfördriv. Och ont i skalln fick jag av'et. Jag tror jag lämnar bort min arma själ till pastor Ström i kapellet och om han sköter om den riktigt väl så får han gumman min istället. Nä, inte mycket blir väl som man hoppas och ungarna är bäst när de är små. Och kärleken är ljuvlig mens den knoppas. Sen blir den knappast nå bättre. Ett löfte är väl bäst mens det är löfte och annat blir det när det frias in då har man glömt det mesta som man löfte. Och knappast blir det nå bättre. Men när jag lämnar in en vacker dag då ska jag leva på tvären ajöss till kortspel och systembolag som bryter ner karaktären. Och ungkarl ska jag också då förbli. Som ensam själ vill jag vandra. Mens gumman springer kring och ligger i och håller ordning på andra.